Ni delar inte ens samma, långa förflutna som du och jag gör. Visst kan det som hände det senaste året vara orsaken till ditt val som du gör idag, men jag trodde vi hade brytit den tjocka isen och det var bara att kliva upp på land när som helst. Men tydligen så hade jag fel. Isen är lika tjock. Det är lika kämpigt att ta sig upp nu som då. Jag lägger allt på dig. Du får själv slå sönder isen och göra så både du och jag tar oss upp, för jag orkar inte. Det har alltid varit jag. Nu är det din tur.
Ja, då är det ännu en ny dag. En dag närmare skolan. Alla gamla rutiner börjar sakta men säkert komma i sin form och snart har man nästan ett år redan planerat. Man vet vad som kommer hända dagen efter då man lägger sig. Man vet när man ska kliva upp, gå till skolan och prestera sitt bästa, komma hem och äta den maten man blivit less på, och på kvällen får man slänga upp skolböckerna man har i väskan och göra sina uppgifter man fått under dagen. Har man tur hinner man träffa vänner innan samma visa börjar repeteras. Och så ska det hålla på i nästan ett år. Sen är det slut. Sen kastas man ut i solens strålar igen, och för en del blir det sommarlov på nytt, medan för en del börjar jakten på ett riktigt jobb. Själv vet jag inte vad som händer för mig. Visst kommer jag vilja ha sommarlov för en sista gång, men jag kommer ändå vara på jakt efter det perfekta jobbet. Ett jobb som jag vill ha. Ett jobb där man mestadels ha det roligt och som man längtar till. Men jag tror att det är jäkligt svårt att hitta ett sådant jobb. I alla fall på en gång. Man kommer nog få vänta ett tag, kanske flera år, innan man får det man letar efter. Eller så kanske man inte får det alls?
I vilket fall så ville jag komma fram till att det här är året då man måste skärpa sig, växa på sig, och kunna stå på sina egna ben, alldeles själv. Utan att någon ska stå bakom en och ta emot en om man skulle råka falla. Skulle det vara så att man ramlar bakåt och inte veta vad man ska göra med livet så får man helt enkelt bita ihop och resa sig själv och komma med nya idéer. Själv försöker jag redan nu bestämma vad jag ska göra efter skolan, efter sommaren 2009. Men jag vet att det säkerligen kommer skita sig och jag måste komma på nya idéer för att hålla mig på fötter. Om ett år, hösten 2009, då kommer livet börja på riktigt. Hjälp.
Förövrigt är Semlan bäst :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar